Tänkte jag skulle berätta hur det gick till. Vi skulle vara på förlossningen kl 08.00 så de var vi. Halvt skakiga båda två. Först fick vi komma in till en barnmorska som gjorde ett UL. Då mätte och kollade hon en massa som skulle göras. Sen fick vi gå till ett förlossningsrum där det kom en annan barnmorska som var hon som tog hand om oss. Hon pratade lite om allt som skulle hända. Hon satte en nål i armen som misslyckades först men sen fick hon till det. ( halv jobbigt när man är spruträdd. ) Sen klämde hon lite på magen och sen fick vi kolla bebisen hjärtljud med CTG. Och allt såg bra ut så efter det kom doktorn in och gjorde massa kontroller. UL och klämde och kände m.m
Och efter det så berättade han att normalt har man ca 50% chans att lyckas men vi hade 10-15% chans. Men han ansåg att det var värt att testa. Så då fick jag bricanyl (tror jag det heter) insprutat i blodet som gör att livmodern slappnar av och då är det lättare att vända barnet. Biverkningen är att man får hjärtklappning. Och det var usch riktigt obehagligt. Tog bara sekunder efter jag fick de som hjärtat började slå JÄTTEFORT...
Sen kom 3 läkare in och 2 läkare av dem var det som försökte utföra vändningen. En läkare lyfte bebisens rumpan och den andra huvudet och försökte få den att flytta sig men ganska snabbt bestämde de att det funkar inte.
Och ska säga att efter alla historier om hur ont de gör så tycker jag att det kändes men var mest obehagligt. Och min läkare var väldigt duktig och proffsig.
Sen skulle bebisen kollas massa efter så att hon inte mådde dåligt efter vändningsförsöket. Efter nån timme fick jag äntligen äta :) Hade fastat ifall något skulle hända och man skulle behöva akut snitta mig.
Sen bokades de tid för planerat snitt. Fick information av läkare, narkosläkare m.m innan vi fick åka hem...
Och nu vet vi när vi ska få träffa vår 4:e familjemedlem :) Längtar jättemycket!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar